onsdag 11 maj 2011

När queer-feminismen går lite för långt..

Jag försöker leva så queert som det går.. jag har hund = min hund är alltså en queer-hund.

Jag tänker på miljön och lever relativt hälsosamt = Min hund gör likadant (eller jag ser till att hen gör det).

Detta kan ibland ställa till problem..

Glatt tågar jag in på matbutik för att köpa bra foder till min hund som strax återvänder till storstaden efter att ha befunnit sig i exil på hemlig landsort i x antal månader. Vad finner jag då? Jo, på flera foderpåsar står det att "HAN kommer tycka så mycket om fodret" "HANS päls kommer bli så blank och fin" etc. Jag dånar av ilska och irritation! Tankar snurrar: (det enda som syns utåt är att jag är högröd i ansiktet och ånga som pyser ut av ilska från näsborrarna) "Nu är det så att jag är queer och min hund är queer. Jag tänker inte köpa något foder som utgår ifrån att en hane är normen och som tydligt skyltar med denna åsikt för att sälja sitt foder!!".

Jag dividerar med mig själv om det verkligen spelar någon roll om det står HAN på foderpåsen eller ej, då det är ett bra foder, den andra maten verkar inte lika bra osv..Efter att ha stått och haft queer-feministisk ångest framför foderhyllan i cirka 15 min hör jag mig tänka: Nej! Du kan inte köpa något som går i mot dina principer, tänk på att din hund inte går att definiera som hane eller hona, hen kommer känna att du sviker henom och dig själv! Styrkt av min inre röst, "Detta ska minsann inte stoppa mig!" tågar jag ut i staden för att leta rätt på bra foder som inte utgår ifrån att han-hund är norm samt är bra för min hund och miljö. Efter 3 butiker och 2 timmars letande ger jag upp.

Slutsats:  Istället för att ta mitt förnuft till fånga blir det veggomat á la människostil för min hund framöver..queer-hunden får bli ännu mer queer!

"Olle"

4 kommentarer:

  1. När jag var liten och fick ett gosedjur i födelsedagspresent var jag tvungen att lova att ge dem flicknamn, annars fick jag inte behålla dem. Lite för långt dragen radikalfeminism?

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt! Helt klart inom gränserna för radikalfeminism ;o) Vem tvingade dig?

    SvaraRadera
  3. Också att du inte alls gav upp utan lade ut uppdraget på entreprenad...
    /GTG

    SvaraRadera
  4. Det var mamma, livligt påhejad av pappa!

    SvaraRadera

Blogg listad på Bloggtoppen.se