måndag 14 mars 2011

50 fullpackade bussar med misshandlade kvinnor, någon?

Jag vet inte om ni har uppmärksammat tidningen Citys artikel om mäns våld mot kvinnor? Jag blir så frustrerad och sjukt arg på att kvinnor fortfarande, i dagens "jämställda Sverige", blir misshandlade varje dag av en partner som de lever med. Sett till anmälningar är mäns våld mot kvinnor lika vanligt som rattonykterhet. Eller som city uttrycker det, "det krävs 50 fullpackade SL-bussar i rusningstrafik för att rymma mängden kvinnor i Stockholm under 2010 som anmälde att de misshandlats av sin partner eller ex". Detta är bara de officiella siffrorna, mörkertalet är ännu större. Vissa skattningar visar på att hälften av alla kvinnor i Sverige har utsatts för relationsvåld. Anmälningar skulle troligtvis vara ännu högre om de ledde till åtal och framför allt till ett kännbart straff. Som det är i dagsläget står ord mot ord och endast en tiondel leder till en dom. När det väl blir en dom omvandlas det ofta till en villkorlig dom och samhällstjänst.

Kvinnors kroppsliga sårbarhet består och den har till och med förvärrats. Kvinnokroppen har blivit mer offentlig och synlig i media, intimiserad och sexualiserad, och den uppfattas som mer åtkomlig. Medan stora kroppspolitiska reformer har genomförts och kvinnors demokratiska deltagande har ökat har även mäns våld mot kvinnor ökat. Det sker alltså en daglig uppgörelse om kvinnors kroppsliga integritet. Jag är less på att kvinnors kroppar ska stå till mäns förfogande, jag är less på att kvinnors kroppar är något mindre värt.

Att motverka våld är inte en individuell fråga utan en politisk fråga. Den fortsatta ökningen av övergreppen visar på att stat och kommun inte åtar sig att skydda kvinnor från våld. Staten ställer helt enkelt inte upp med tillräckliga resurser. Detta visar på att kvinnors kroppar inte ses som politiska, kvinnors kroppar är med andra ord inte värda att skydda. Dystert konstaterar jag att den vita, manliga och heteronormativa tolkningsföreträdet återigen väger alldeles för tungt.

För att komma åt det strukturella problemet måste vi arbeta med attityder, normer och värderingar. Vi måste sluta diskutera att män skulle ha någon nedärvd benägenhet för våld och börja arbeta med att våld handlar om föreställningar i samhället, om maktrelationer och mäns överordning. Ingen verklig förändring kan ske innan de grundläggande föreställningarna om kvinnokroppar, sexualitet, femininitet och maskulinitet förändras.

"Olle"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blogg listad på Bloggtoppen.se