söndag 27 mars 2011

Kulturkrock

Mellan värderingar och verklighet. En vet inte riktigt alltid hur en ska förhålla sig och positionera sig till andra som framkallar en frontalkrock i egot. BOOOOM!

Med risk för att nu framställa mig som en lite elak och alldeles för grubblande människa kommer nu ett par grubblande bekännelser sprungna ur krocken mellan värderingar och komplex verklighet skapar ett extremt splittrat jag.

1) Fullgubbar som alltid ska börja prata i lägliga och olägliga situationer, utan introduktion och presentation bara HEJ HÄR ÄR JAG OCH KRÄVER UPPMÄRKSAMHET. Feministen blir sur och vill markera att vem som helst inte bara kan komma och kräva hennes tid och plats som hon vill spendera med sina vänner. Hon är trött på att män alltid får rätt till hennes tid på hennes bekostnad. Men den extremt solidariska medmänniskan känner sig hemsk för hon vill inte vara ett cyniskt kräk som ser ner på alkoholiserade personer som söker kontakt. Hon vill inte avfärda och bete sig som förmer. Samtidigt tänker hon att det kanske är som mest nedlåtande och förmer att ägna tid åt denna människa av sympati, för att det någonstans insinuerar att han inte bemöts som en medmänniska, utan just som en lägre stående person. Klappen på huvudet och stackars dig. Så kan hon känna sig som en god människa som ägnar tid åt honom och sen går hem till sitt trygga medelklassbo.

2) Ibland ser jag par bestående av en äldre man som påminner misstänkt mycket om min gamla högstadielärare som aldrig duschade, var lagom charmig i sin alkoholiserade nätbringa som köpte en polsk hustru. De äldre männen fråga är ofta gifta med en yngre asiatisk kvinna. Jag kan inte hjälpa att misstänkliggöra dem, särskilt med tanke på mängden ord som utväxlas mellan dem vilket är noll. Återigen, feministen förfäras och förargas över ett system som tillåter en handel med kvinnor och ett system som får kvinnor att frivilligt gifta sig med första bästa äckliga västerländska gubbe med pengar. Och återigen kryper ångesten längs ryggrad och sendrag för att hon tar sig friheten att döma ut honom som äcklig gubbe och henne som offer för strukturer. Klapp på huvudet och stackars dem och hon kan åka hem och känna sig jämställd och frigjord.

Nämen...va hände nu då? Blev det helt plötsligt synd om mig? Som grubblar och oj oj oj huvvaligen voine voine ack aj ve. Tänk vilka problem en kan ha här hemma i sitt trygga medelklassbo en bakfull söndag. Ibland riktigt kräks en på sig själv och sitt grubblande!

Då brukar jag alltid tänka på fantastiska Maude ur filmen Harold and Maude, som Andrea bloggade om tidigare. Jag står i evig tacksamhetsskuld för att hon visade den för mig. Maude är mitt ljus och det finns inget jag hellre skulle vilja än hänga med Maude. Jag blir alltid superglad och löjligt optimistisk av en liten dos Maude. Mer Maude till folket!

2 kommentarer:

  1. Jag har slutat vara snäll mot folk som vill prata med mig fast jag inte vill, oavsett om de är fulla, försöker ragga eller är smått galna. Jag går utan pardon iväg eller byter vagn på tunnelbanan. Om det gör mig till en egoistisk bitch så är jag väl det :) Jag har spenderat för mycket tid med att vara snäll och tillmötesgående utan att det gett mig något annat än obehag... Och så är det himla ohyfsat att tränga sig på någon som visar att hon inte vill ha kontakt, så det är snarare de som borde känna sig dumma för att de är ohyfsade, inte jag som borde känna mig som en bitch för att jag byter vagn!

    SvaraRadera
  2. nämen det är precis så jag känner! fan va less jag är på att vara tillmötesgående och altruistisk. och, är det inte så jävla genus att som tjej ha denna "ångest"och bry sig? att vilja värna om alla andra på sin egen bekostnad? jag tänker precis som du, sen ser jag en annan människa som är "snäll" och trevlig tillbaks, och då känner jag mig som världens hemskaste människa. så ja, du har helt rätt, folk får väl fan lära sig att bete sig!

    SvaraRadera

Blogg listad på Bloggtoppen.se