Jag har alltid varit intresserad av listor...

Jag läser just nu: Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist, Darling River av Sara Stridsberg och Isak och Billy av Kristofer Folkhammar. Jag läser i princip alltid flera böcker parallellt, dels för att jag är rastlös men också för att jag har en teori om läsning i kombination med skrivande. Vet att många brukar fundera över hur man ska göra om man skriver fiktivt för att undvika att bli influerad av den skönlitteratur man läser och rubba den egna rösten. Många jag har frågat, Inger Edelfeldt är en av dem om jag minns rätt, har haft samma svar: Läs och läs så mycket du kan. Den taktiken får mig osökt att tänka på Lyotards (Baudrillards?) beskrivning av postmodernismen som "the increasing sound of a plurality of voices". Andra fokuserar periodvis på ett författarskap, men jag är alldeles för rastlös för att göra det så jag håller mig till idé 1, att läsa så mycket som möjligt. Sen känner jag en och annan som avskärmar sig helt och hållet från konstnärliga uttryck (och till och med nyheter!) under perioder av kreativ fokus. Det skulle jag aldrig klara av. Jag börjar tusan i mig att dregla om jag inte har haft tid att läsa fiktion på några dagar...



Carl Jonas Love Almqvist i egen hög person

Almqvist har ju gjort avtryck i den feministiska traditionen, i synnerhet med sin kortroman Det går an, som ju var en kritik av hur äktenskapet hindrade kvinnor från ekonomisk jämställdhet. Dock det var verkligen på tiden att jag tog mig an Drottningens juvelsmycke, har faktiskt bara sett den på teater en gång för något år sedan med Elin Klinga i rollen som Tintomara. Då jag är intresserad av androgyna litterära gestalter är detta givetvis ett självskrivet verk på min lista. Hittills uppskattar jag den mycket. Almqvist struktur är otroligt gäckande, med korta nedslag i olika krestar som långsamt bildar en väv. "Tintomara! Två ting äro vita/Oskuld - Arsenik"

Darling River har jag suktat efter länge. Den och Anne Swärds Till sista andetaget var två av de böcker jag har längtat efter mest på länge. I somras fick jag dock bara tag i Swärds bok på biblioteket, men för några veckor sedan inhandlade jag Stridsbergs. Jag fullkomligt älskade Drömfakulteten. Happy Sally var också en mycket fin bok, och med tanke på Lolitaallusionerna i Darling River (helt fantastisk roman av Nabokov som även är fint filmatiserad, i synnerhet av Kubrick 1962) närmast visste jag att jag skulle tycka om den.
Slutligen, Isak & Billy som precis kom ut på Natur och Kultur förlag. Har inte hunnit bilda mig en riktig uppfattning ännu, då jag endast läst några sidor hittills. Dock har jag höga förväntningar. Ska återkomma till den senare!

Bästa kulturprogram: Förut hade det självklara svaret varit Babel. Det ser jag dock sällan på längre, jag tycker att de har sålt ut sig i och med sina teman samt de stundtals tvivelaktiga litteratörer som fått delta... Jag förstår att de försöker hitta en bredare målgrupp, men kom igen! Jag skulle helst av allt önska att de fördjupade sig kvalitetsmässigt istället för sålda-ex-mässigt.

Tre teman jag önskade se i Babel:
1. Hur det kvinnliga vansinnet skildrats i litteraturen, historiskt och idag.
2. Subjektsdekonstruktion i modern litteratur.
3. Androgyn stilistik. Hur är språket könat och går det att komma ifrån de eviga binära oppositionerna?

Idag har jag dock inget favoritprogram som är inriktat på kultur. Jag tittar mest på naturfilm.... (även om jag stör något oerhört på hur dessa är vinklade till att reproducera heteronormen!)

Årets mest lovande ämne: Ja, inte är det retrotrenden med hemmafruar direkt.. För två år sedan propsade jag på Rumänien (innan Müller fick Nobelpriset!). I år känns det inte lika självklart. Jag hoppas på en nedtoning av blogghelvetet (säger jag som precis börjat blogga här!). Jag är trött på individualismen och den liberala feminismens fokus på ekonomisk jämställdhet som enda mål. Det är så vanligt idag att ingen reflekterar över det, knappt. Jag hoppas att Judith Butlers stockholmsbesök i maj kommer att förändra världen, men det är ju föga troligt.

Favoritteoretiker: Rent skönlitterärt är jag het på Foucault, i och med den fina romanen Förhäxad av Foucault av Patricia Duncker som jag verkligen rekommenderar. Annars är det ju ständigt Butler. Min första akademiska förälskelse var överraskande nog C G Jung, men det börjar gå över. Mest aktuellt är kanske filosofen Sören Stenlund, ett tips från en vän till mig som doktorerar i socialantropologi och som för tillfället goes native i Syrien.

Detta inlägg var tänkt att bli så mycket längre, men jag överlämnar det åt mina fellow bloggare (ni kanske kan fylla ut listan och besvara de kategorier jag precis gjort?) då klockan börjar bli mycket och jag måste prioritera min drömtid.

Andrea.

Bildkälla