onsdag 23 februari 2011

Nästan som att ha en gargoyle på axeln i stunder av intellektuell förtvivlan

Vad var det nu Gudrun sa? Att hon skulle vara en blåslampa i häcken på patriarkatet?
Det skulle jag också vilja vara förstås. Dock skulle jag själv vara i behov av dylikt för att hålla min koncentration efter några timmars studier. I brist på blåslampa brukar jag föreställa mig en katt jag känner, och hennes blick när hon riktigt "spänner ögonen i en". Det brukar få fart på mig. 

1 kommentar:

Blogg listad på Bloggtoppen.se