tisdag 22 februari 2011

Jag tycker också om listor

Jag fortsätter på presentationen som initierades av Andrea. Ett mycket trevligt sätt att presentera oss som bloggare må jag säga. Insåg även att jag nu omtalade mig själv som bloggare, en position jag svor att aldrig ta – men allt för den goda saken! För enkelhetens och strukturens skull (inte fantasilöshetens) fortsätter jag med samma rubriker som föregående skribent.

Jag läser just nu
Jag måste medge att jag inte är den flitigaste förbrukaren av skönlitteratur när jag pluggar, vilket är väldigt synd för jag saknar det konstant. Det är nog en kombination och tid och psykiska hinder som orsakar det, för jag hade inga problem med att nyligen sträckläsa Kajsa Ekis Ekmans Varat och Varan en kväll eller påbörja Judith Butlers nya alster Frames of War: When is Life Grievable?

Gillade skarpt Ekis Ekman som i min mening var väldigt uppfriskande och välargumenterad efter att nyliberalismens svångrem dragit åt den feministiska debatten och strypt den till individnivå; viljan att betrakta kvinnor och andra subjekt som handlade varelser som värjer sig mot offerrollen och formar sina egna liv har någonstans skylt det faktum att kvinnor utnyttjas som handelsvaror och slavar. Viljan till empowerment och självförverkligande dras till sin spets i idealiserandet av den prostituerade och surrogatmodern – horan och madonnan, vars tjurskalliga envishet ständigt hänger kvar i vår kultur. Det är skönt att någon pratar om tvingande (och möjliggörande) maktstrukturer när alla ser virrpannor till individer som ränner omkring alldeles kontextlösa.

Butler är alltid en fröjd att läsa. Har inte läst mer än 20 sidor men blir efter en sida nykär och begeistrad; hon har en förmåga att alltid kännas nyskapande och revolutionär, trots att hon rör sig i mer eller mindre samma tankekretsar. Butler skriver med de precisaste och djuplodade meningar hur en uppfattning om liv blir möjlig eller omöjlig, vilka möjlighetsvillkor som krävs för att ett liv ska kunna sörjas, och i förlängningen, hur man rättfärdigar förödelsen av liv utan att ens känna olust.

Bästa kulturprogram
Kan inte säga att jag har ett bästa kulturprogram, har dock haft mycket nöje av både Babel och Kobra. Jag tillhör den kretsen som mest ser på utvalda serier och dokumentärer. Kan däremot lista mina favoritserier, som absolut innebär en direkt uppmaning att se alla säsonger bums.

Six Feet Under
Twin Peaks
Arrested Development
The Wire
Curb Your Enthusiasm
Mad Men

Årets mest lovande ämne
Jag har en mycket begränsad profetisk förmåga, men det absolut mest spännande just nu i min värld är utvecklingen i mellanöstern, och givetvis kommer inlägg i detta tema följa. Al Jazeera English är starkt beroendeframkallande för den intresserade, och vad som händer i Egypten, Tunisien, Jemen, Bahrain, Libyen med flera måste vara det största rent politiskt just nu. Ett ämne som jag hoppas kommer följa ur dessa uppror är diskussion om kulturens och religionens gränser och vad som får rättfärdigas bakom dessa betongmurar för kritik och analys. Jag hoppas att den strid som kvinnor för mot patriarkala maktstrukturer i hela mellanöstern, och hela världen, kan blossa upp även i väst och att den förmätna diskussionen om kulturrelativism, imperialism och rasism, där varje kritiker placeras någon av de senare kategorierna och den goda och altruistiska medmänniskan i den förra, kan nyanseras något. Jag hoppas att flera kan ta ställning för kvinnor (och män) som kämpar emot diktaturer och förtryck, oavsett om det är en regim eller ett system av män (och kvinnor).

Favoritteoretiker
Som antytts ovan har jag en mycket nära och intim relation till Judith Butler och ser enormt mycket fram till att suga åt mig hennes visdomsord i maj. Foucault är även en given favorit för någon vars idé om kul skulle kunna innebära att åka till Essex och bli hjärntvättad i poststrukturalism och diskursanalys (ja, det finns). Jag har även på senare tid blivit lika fäst i Laclau & Mouffe och Slavoj Zizek, som även tillhör samma skola, om än med något starkare politiska förtecken.

Jag blev även väldigt förtjust i Luce Irigaray, som på ett sätt ligger långt ifrån ovanstående tänkare och starkt, närmast essentialistiskt, betonar könens betydelse. På ett annat sätt ligger hon nära med sin betoning på språket och dess betydelse för meningsskapande och förtryck. Likt Ekis Ekman är Irigaray förbannad på den konsensussyn som präglar all diskurs kring jämlikhet, jämställdhet och liberal feminism. Irigaray eftersträvar en totalt bekönad tillvaro, en problematisk men gäckande tankegång som påminner om att ingenting avgörs för alltid, utan oupphörligen diskuteras och ideligen utvecklas. Lite som vår blogg!

Madeleine.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Blogg listad på Bloggtoppen.se