Pappor, medelåldersmän och det anonyma

Det är underligt. Jag tror mig se min far överallt, utomhus spatserandes omkring på olika ställen. Gör mig redo att ropa hans namn (vilket känns jättekonstigt eftersom han heter Pappa, men det gör ju även alla andra pappor och viss förvirring skulle kunna uppstå). Innan jag är kommit till skott hejdar jag mig själv. Inser jag att det inte alls är min pappa, utan random medelåldersman. Det känns också konstigt, för det såg verkligen ut som han, den här gången också. Men de ser ju alla likadana ut, förstås, och de finns överallt. De där random medelåldersmännen. Det är inte alltid lätt att sålla pärlor från svin.

Madeleine.