Det besvärliga med att vara vidunderligt intellektuell.

Ju längre jag pluggar desto mer skraj blir jag för att skaffa ett jobb. Det är rätt ironiskt, det borde vara tvärt om. Jag kan mycket om den litterära modernismens kännetecken, men tanken på att berätta om det inför folk gör mig skräckslagen. Jag vet hur man skriver en C-uppsats och får A, men jag är usel på att sälja in mig själv vid en bardisk eller via ett cv. Jag kan diskutera Lyotards metanarrativ, men hatar att ta ansvar. Praktiska saker ger mig svindel för jag lever i en teoretisk hyperrealitet.

Jag misstänker att jag sällan kan föra ett samtal med människor som inte är akademiker. Jag vet att det låter helt sjukt, men jag tror att det är sant. Jag lever i en bubbla, en låtsasvärld, ett gryt. Jag glömmer ofta bort att alla inte är veganer, feminister, poststrukturalister, vänster och djurvänner. Jag glömmer ofta bort att det finns människor som tycker att man inte får ligga med vem man vill, som tycker att privatiseringar är bra och som hävdar att kön är något essentiellt.

Och varje gång jag påminns kryper jag längre in i grytet, pressar händerna mot öronen och skriker LALALALALA. Det är nog inte så bra. Men det är ju så otroligt sorgligt och nedslående att vara ute i den andra världen. Precis som tjuren Ferdinand trivs jag bättre här, under min akademiska och ideologiska korkek. Här kan jag sitta och lukta på mitt ekologiska, fairtrademärkta kaffe. Här kan jag luta mig tillbaka i stolen och glömma bort att det finns andra problem än hur en NÅGONSIN ska kunna förklara texten lika fint som Roland Barthes, eller vad Donna Haraway menar med sin trancendens eller vad min bästis Frostis ska laga till middag.

Rätt skönt, faktiskt.
Dock innebär det nog att jag kommer att dö utfattig men mycket, mycket bildad.

Feminism, 10.00-12.00, sal F389

Jag hade en gång en lärare i en kurs om global utveckling som höll i en lektion om genus ur nämnda perspektiv. Han pratade om en världsomspännande epidemi och jag som i vanliga fall är svårflirtad när det kommer till obligatoriska genusseminarier lutade mig framåt i stolen över bordet, ögonen med ett svagt glimmer och öronen spetsade. Han fortsatte att berätta om ett antal miljoner försvunna flickor och kvinnor i Indien, försvunna i den bemärkelsen att de saknas i befolkningsräkningen, om det globala patriarkatet och om hur kvinnor utnyttjas i fabriker, hur de är den nya billiga och utbytbara arbetskraften. Allt redan hört och läst. Allt redan känt.

Men något annorlunda ändå, något som höll mitt intresse uppe och tankarna virvlande. Så slog det mig; han är en lika övertygad feminist som jag. Jag kunde inte hålla tillbaka mitt leende. För det händer inte ofta! Förvisso borde jag inte vara förvånad då samma lärare några lektioner tidigare bett oss att läsa skönlitterära böcker för att förstå hur andra länders kulturer fungerar eftersom en roman där huvudpersonen exempelvis är en del av det indiska kastsystemet ger mer kunskap och insikt än tre faktaböcker om samma ämne.

Men det slutade inte vid hemska fakta och starka ord. Någon ställde den obligatoriska frågan om kvotering. En lätt oro inom mig eftersom folk i mina ögon ofta trampar snett någon stans i debatten, alltid något som får mig att dra mig tillbaka in i mitt bittra nördiga radikala jag och skaka svagt på huvudet åt hur ingen annan fattar! Men den här gången kom jag bara halvvägs för läraren började berätta om hur skolans fakultet arbetar medvetet med kvotering och då inte uteslutande positiv särbehandling där en kvinna väljs framför en man när de har samma kvaliteter, när deras meriter är jämförbara, utan även annan form av kvotering. Han tittade ut över det tjugotal studenter i rummet och berättade hur han sökt en forskartjänst i konkurrens med en kvinnlig kollega där han var klart mer erfaren och i högre grad meriterad för tjänsten men hur hon ändå fått den. Jag såg hur de andra rynkade på pannorna, drog tillbaka hakorna mot struphuvudet och mumlade något om orättvist och där går ju ändå gränsen. Han såg fundersamt ut genom fönstret och sa klart att jag ville ha tjänsten men tänk hur många kvinnor jag har tagit tjänster för. Tänkt alla kvinnor jag har diskriminerat bara genom att vara man. Tänk alla kvinnor jag fått förtur framför tidigare och alla kvinnor jag kommer trampa på vare sig jag vill det eller inte. Mina ögon vidgades för det var något nytt. Jag vet att det kan vara lätt att charma en feminist, det är lätt för en man att säga precis rätt saker inför ett gäng kvinnosakstjejer medan hans flickvän står och diskar i köket, serverar te och kakor men det var något ärligt över honom. Något som att om jag hade ställt mig upp och sagt ja det var rätt åt dig din jävla privilegierade vita man för det är ju jävla helvetes skitlätt att stå där och vara ödmjuk när man ändå i slutända kommer att vinna och vi borde fan kastrera er allihopa! skulle han kanske kanske nicka och säga att ja, jag vet



Susanna

Nästan som att ha en gargoyle på axeln i stunder av intellektuell förtvivlan

Vad var det nu Gudrun sa? Att hon skulle vara en blåslampa i häcken på patriarkatet?

Det skulle jag också vilja vara förstås. Dock skulle jag själv vara i behov av dylikt för att hålla min koncentration efter några timmars studier. I brist på blåslampa brukar jag föreställa mig en katt jag känner, och hennes blick när hon riktigt "spänner ögonen i en". Det brukar få fart på mig. 

tentamenspsykos 11.49

Vi måste problematisera namngivningsprocesserna genom vilka det uppfattat ”normala” skapas –

Jämlikhet behöver inte innebära att alla ska bli lika, bara att skillnaderna förlorar sin betydelse.

Var ständigt beredd på att riskera din identitet

identitet

identitet

de kon str u kti on

identitet

SÖKANDET EFTER SANNING ÄR BARA ETT FÖRSÖK ATT BEMÄSTRA DEN!!!!!!

I själva verket är den alltid tillfällig och ett uttryck för tolkningsföreträde och makt – är det här en sanning? BETYDELSEN FINNS ALLTID NÅGON ANNANSTANS ÄN DÄR MAN SÖKER DEN. Den ständiga förskjutningen- upplösningen av det sammanhållna subjektet. Subjektivitet skapas genom föreställningen om vad MAN INTE ÄR.

Kön genus begär kön genus begär kön genus begär

Kön genus begär kön genus begär kön genus begär

Kön genus begär kön genus begär kön genus begär

Kön genus begär kön genus begär kön genus begär

Kön genus begär kön genus begär kön genus begär

Kön genus begär kön genus begär kön genus begär

Kön --> genus -->begär -->kön -->genus -->begär -->kön -->genus -->begär

heterosexuell matris kritik av kategorin kvinnor genus skapas diskursivt performativt genus skapas diskursivt performativt strategisk essentialism

identifiera dig inte som SOM utan som MED inte som SOM utan som MED (de som definieras ut)

LOKALISERA VISSA FRÅGOR! Vilka? Koalitionsbaserad politik. ”reflexiv solidaritet” (tänk det som en triangel där du evigt förhåller dig till mellantinget av dig själv och ditt förväntade själv)

Peka ut fienden: dikotomi hierarki

Vilken kvinna kan tala i vilken kvinnas namn? I synnerhet med tanke på subjektsdekonstruktionen och upplösandet av kategorierna.

POSITIONERA DIG FÖR GUDS SKULL vs tredjevärldenkvinna = DIKOTOMI, HIERARKI

samt att JAG minsann har tid att tänka på min egen POSITION!

Upprätta korrektiv

upprätta korrektiv

korrektiv

upprätta korrektiv

korrektiv korrektiv (ELLIPSLIGATUR...)

nå konsensus genom dialog för att motverka passivitet icke-aktörsskap men jag har ingen att prata med

TÄNK PÅ DEN GEOGRAFISKA KONTEXTUALISERINGEN OCH HISTORICERINGEN OCH SKRATTA LAGOM MYCKET ÅT MARX OCH FREUD FÖR VI ÄR JU TROTS ALLT LEVANDE OCH VERKSAMMA I EFTERDYNINGARNA AV DERAS VERKLIGHETER ÄVEN OM VI RENT INTELLEKTUELLT TILLHÖR DEN POSTPOSTMODERNISTISKA ERAN OCH MEST RYCKER PÅ AXLARNA ÅT DYLIKA "VERKLIGHETER" HÖHÖHÖHÖHÖHÖhöhöhöhöh

”Istället för vaga antaganden om systerskap eller om en perfekt identifikation med ”den andre” lyfter jag fram idén om feministisk solidaritet” SAY WHAT!?!?!?!??!!?

låt oss NAMNGE och kämpa emot ”the gang-rape of minds as well as bodies” mäns diskussioner med varandra är inte bara avbruten utan också förklarad partisk och irrelevant.

Undergräv den binära logiken, analysera hur ord används, hur kunskap produceras och glöm aldrig att marginaliserade gruppers motstånd KAN UTMANA OCH FÖRÄNDRA MEN DOCK ALDRIG AVSLUTAS (skulle detta vara trösterikt eller?)

Symbolisk ordning - dekonstruktion av binära oppositioner - förändra villkoren för debatten

Och slutligen:

Vem är vi (inte)?

/Andrea.