Tihi

 

Han visste vad han snackade om, den där Pat.

/Jessica

Jo men rakhyveln är liksom en del av min kropp, helt naturligt

Alltså dör på att Gilette tycker att "det är en del av den naturliga uppväxtprocessen" för tjejer att börja raka sig på kroppen. På vilket sätt är det en del av den naturliga uppväxtprocessen att greppa en pastellfärgad hyvel, "speciellt framtagen för kvinnliga kurvor" och hyvla bort fjunen på benen? Det sköna tipset finns på Gilette Venus webbsida, som en försäkran till oroliga mammor som tycker att dottern är för ung för att raka sig (hela sajten är iofs en outsinlig källa av unkna formuleringar): http://gillettevenus.se/sv_SE/tips_and_faqs/moms_needtoknow/index.jsp.

Det finns en hel del som är en del av den naturliga uppväxtprocessen. Tjejer får mens, ett steg närmare vuxenhet. Man får hår lite här och där, ett steg till. En Gilette Venus materialiserar sig i ens hand dagen man fyller 13, ännu ett steg. Eller, näe?

Jo visst, jag fattar att de vill sälja sin produkt. Men var ärliga då, säg som det är: på grund av de ideal som finns i vårt samhälle så anses kvinnligt kroppshår oattraktivt. Om du vill följa idealet så har vi produkten för dig, varsågod. Typ så. Försök inte få det till att bortrakande av kroppshår är en naturlig del av att växa upp till kvinna för det är det inte.

/Jessica

It's funny because it's true

Bild härifrån: http://xkcd.com/ Tack till Maria!

Husdjurshummern Thibault

En fransk poet vid namn Gérard de Nerval levde på 1800-talet och hade ett trevligt husdjur, nämligen hummern Thibault (THIBAULT!!! :D ). Humrar kan leva i dagar på land så länge deras gälar är fuktiga, så Gérard kopplade Thibault med ett blått sidenband och tog honom på promenad i Paris. Då detta uppmärksammades som en aning exentrisk förklarade Gérard (fast på franska då, får man förmoda) att "And what could be quite so ridiculous as making a dog, a cat, a gazelle, a lion or any other beast follow one about. I have affection for lobsters. They are tranquil, serious and they know the secrets of the sea.”(http://www.harpers.org/archive/2008/10/hbc-90003665. En väldigt intressant artikel, som inleds med ett vackert poem som säkert slår an en sträng för oss som är hippies i hjärtat.).

Och ja, varför inte? Om man kan ta en hund på promenad så kan man väl ta en hummer på promenad? Om man kan äta en hummer så kan man väl äta en hund? Eller vänta nu... ÄTA EN HUND?! The horror! Människans bästa vän och allt det där. Att äta en hund vore barbariskt!

Sluta diskriminera säger jag. Kan du äta en hummer kan du äta en hund. Eller så kan du välja att inte äta någon alls. Egentligen tycker jag inte att köttätande i sig är fel. Att äta djur, att  jaga djur för sin egen överlevnad är för många ett måste. Och det kan tyckas grymt, men naturen är grym. Men djurhållning som den ser ut idag är långt ifrån fria djur i naturlig omgivning. Nej, det är storskaligheten, industrialiseringen, synen på djur som levande köttbehållare som jag vänder mig mot, mest.

Innan jul så gick jag med jobbet på restaurang. En mycket flott restaurang med ett hummerakvarium. Alltså ett akvarium där levande humrar med bundna klor kröp omkring i väntan på att bli tillagade. Det gjorde mig ledsen, men vad kan jag göra? Kräva att vi gått därifrån? Börja gråta av sorg? Skälla ut kökschefen? Det hade inte gjort någon skillnad, humrarna hade likväl hamnat i grytan, restaurangen hade alltjämt fortsatt att ha ett hummerakvarium och mina kollegor hade tyckt att jag var ännu lite knäppare. Men jag tror på att peka ut det absurda i det som vi gör av gammal vana. Om jag hade vetat om promenadhummern Thibault så hade jag berättat om honom. Det hade varit roligt, en lustig anekdot, men bakom humorn finns allvar och kanske hade någon tänkt till.

Thibault hade matchat sitt blå sidenband. Ja, humrar är ju blå innan man kokar dem.

Jessicas favoritkaraktärer

Det här är Tank Girl, huvudperson i en serie skapad av britterna Jamie Hewlett och Alan Martin. Jag vet egentligen inget om Tank Girl. Jag har faktiskt aldrig läst serien, även fast jag älskar serier. Men just den här bilden stötte jag på som 15-åring, och hennes ascoola attityd fick mig fast. Jag använde den här bilden på min Skunk och som ingångssida på en av mina första hemsidor. När andra skunktjejer var pandaflikkor med Broder Daniel-stjärnor under ögonen möttes man på min sida av en uppkäftig kängsula och ett väntande baseballträ. Jag var ju aldrig cool som 15-åring, inte det minsta tuff, men i cyberspace var jag Tank Girl och ingen kunde trampa på mig.

För tjejer kan ju inte matte

Nu kommer jag dragandes med en länk igen: Fördomar om flickor och matematik. En artikel i Modern Psykologi om att skillnaden mellan kvinnor och män i mattematik stressas fram av fördomar.

Nu är jag iofs den stereotypa tjejen som är bra på språk men inte matte, jag har fått mattelärare att slita sitt hår och gick i en stödgrupp för ungar som var lite efter i matte under hela min skoltid. Meeen... visst blev det något av en identitet att vara usel på matte och gympa med bra på språk och bild. Och det blev som en självuppfyllande profetia. Ingen förväntade sig att jag skulle vara bra på matte, varken lärare eller jag själv, så varken lärare eller jag själv försökte göra det lustfyllt. Idag så undrar jag om jag kunde presterat bättre. Jag är ju inte dum, varför var matten ett sånt oöverstigligt hinder? Jag tänker mig att om man förstår matte så finns det en skönhet i det. Och det finns ju få saker som är så tillfredsställande som att lösa ett problem, och att kunna ha verktygen att göra det, det är stort.

Black Swan, eller sex gör dig galen om du är en ung kvinna.

Har just sett Black Swan. Hade höga förväntningar, den har monsterhög rating på imdb, strålande rescesioner, oscars... Och nu kommer jag spoila lite så lär inte mer om du vill se den.

Filmen var visuellt snygg, men en sån klyshfest. En frigid barnkvinna som måste komma i kontakt med sin sexuella sida för att kunna dansa den passionerade svarta svanen, och till sin hjälp har hon en tafsande äldre manlig lärare som uppmanar henne att gå hem och ta på sig själv, men han gör det ju liksom för att hjälpa henne. Hon snurrar allt djupare ner i galenskapen och lite lesbiskt sex fungerar som en förstärkare för att vi verkligen ska förstå att nu, nu är hon på väg att bli helknäpp.Och när hon till sist kommer i kontakt med sin sexuella sida så dör hon. Kom igen, det är Repulsion all over, men att den har en rätt unken kvinnosyn kan ju ursäktas med att den gjordes för över 40 år sedan.

Jeans för alla kroppar, eller?

Den här kampanjen går i tunnelbanan:

 Bildkälla: http://mq.se/

Copy: We believe it's about shape not size.

Det är jeans som ska passa olika kroppstyper, från vänster till höger bold curve, demi curve och slight curve. Men alltså, jag fattar inte. Tror tryckfelsnisse varit framme. Copyn borde ju rimligtvis vara: We believe it's about the same shape and size. För ärligt talat, bold curve, vart då?

Butler crash course

Att länka får väl bli mitt bidrag till den här bloggen, men det händer ju att jag vill säga något men hittar någon som säger det så mycket bättre. Och så sitter jag på jobbet och borde jobba. Dessutom, när Nina Björk säger det så bra så måste ni läsa. Måste måste måste: En text av Nina Björk i tidskriften Glänta som går igenom kärnan av ikoniska boken Gender Trouble av Butler.
/Jessica

Kvinnor är ju mer omvårdande

Kvinnor ÄR ju bättre på att ta hand om barn. Det ligger i deras gener. Typ på stenåldern, då jagade männen och kvinnorna satt hemma i grottan och ammade barnen. Jag kan säga detta med total säkerhet eftersom jag faktiskt var med på stenåldern och såg det med mina egna ögon. Kvinnor är ju mer omvårdande. Min mamma är faktiskt en kvinna och hon är väldigt brydd om hur jag har det, så du ser, kvinnor är mer omvårdande. Det är NATURLIGT för så har det alltid varit. I alla fall de senaste hundra åren. I min kultur. Så det har alltid varit så, överallt, hela tiden, det tycker jag är en rimlig slutsats att dra.


Eller? Aka-folket skulle inte hålla med. Känn din historia, och inse att vad vi ser som naturens ordning är i själva verket ofta sociala föreställningar som präglar den tidsperiod och kultur i vilken vi råkar leva.


/Jessica

Ni måste läsa

Åh jag älskar, älskar, folk som på ett vetenskapligt och metodiskt sätt slaktar någons argument. Jag vill bara kyssa de fyra artikelförfattarna. Läs här, på DN: Påhittade fakta om könsbiologi utgör missbruk av forskarroll.

/Jessica

Lista!

Vem är inte en sucker för listor liksom. Jag är kort och koncis, det är mitt nya svarta, att ge order.

Jag läser just nu

Breakfast at Tiffanys, Gentlemen, en bok om konstiga djur, mina stressade listor. De två första är rätt unkna ur ett feministiskt perspektiv, ruttnar ihop på litterära gestaltningar av kvinnor som Holly Golightly (hon är ju inte ens en människa, hon är nån slags lycklig hora/vän älva/musa) men ändå bra/intressanta, detta eviga dilemma. Boken om konstiga djur är fantastisk. Konstiga djur är fantastiska. Listor är ett nödvändigt ont.

Bästa kulturprogram

Kollar inte på nåt. Kollar på dokumentärer om konstiga djur, dokumentärer om konstigt sex och Mad Men, se evigt dilemma ovan.

Årets mest lovande ämne

Mellanöstern/nordafrika. Äntligen. Way to go. 

Favoritteoretiker

Det var tusen år sedan (4) sen jag pluggade och sen dess har all teori om allt stoppats undan i nån mörk och bortglömd hjärnvindling så jag har ingen koll. Men jag skrev c-uppsats om Focaults diskursanalys och en gång i nian så skrev jag en liten uppsats om Butler som då, för mig, var liksom enormt, livsomvälvande. Då de får vara mina favvosar, dessutom ser jag ut att vara i gott sällskap. 

/Jessica

Undret borde dansa

Alltså hör ni hur ABF kallar på oss?
Queertango

Argentinsk tango med genuspedagogik

Plötsligt känns mina planer på Lindyhop väldigt förlegade.

/Jessica