Och ja, varför inte? Om man kan ta en hund på promenad så kan man väl ta en hummer på promenad? Om man kan äta en hummer så kan man väl äta en hund? Eller vänta nu... ÄTA EN HUND?! The horror! Människans bästa vän och allt det där. Att äta en hund vore barbariskt!
Sluta diskriminera säger jag. Kan du äta en hummer kan du äta en hund. Eller så kan du välja att inte äta någon alls. Egentligen tycker jag inte att köttätande i sig är fel. Att äta djur, att jaga djur för sin egen överlevnad är för många ett måste. Och det kan tyckas grymt, men naturen är grym. Men djurhållning som den ser ut idag är långt ifrån fria djur i naturlig omgivning. Nej, det är storskaligheten, industrialiseringen, synen på djur som levande köttbehållare som jag vänder mig mot, mest.
Innan jul så gick jag med jobbet på restaurang. En mycket flott restaurang med ett hummerakvarium. Alltså ett akvarium där levande humrar med bundna klor kröp omkring i väntan på att bli tillagade. Det gjorde mig ledsen, men vad kan jag göra? Kräva att vi gått därifrån? Börja gråta av sorg? Skälla ut kökschefen? Det hade inte gjort någon skillnad, humrarna hade likväl hamnat i grytan, restaurangen hade alltjämt fortsatt att ha ett hummerakvarium och mina kollegor hade tyckt att jag var ännu lite knäppare. Men jag tror på att peka ut det absurda i det som vi gör av gammal vana. Om jag hade vetat om promenadhummern Thibault så hade jag berättat om honom. Det hade varit roligt, en lustig anekdot, men bakom humorn finns allvar och kanske hade någon tänkt till.
