Kvadratpris

Mina föräldrar har ett tvåsamt liv. De har varit gifta länge och tillsammans längre. De bor i ett hus tillsammans, har nyligen blivit pensionärer, spelar bridge flera gånger i månaden med andra pensionärspar och uppfyller på många vis den heterosexuella tvåsamhetsnormen. Många, inklusive jag själv, kritiserar ofta och gärna nämnda norm men ibland kommer kritiken från oväntat håll. För någon dag sedan damp en liten folder från ett mäklarföretag ner i brevlådan, adresserad till min pappa. På första sidan stod

”Hej Ingvar, intresserad av Pettersbergsvägen 46? En 4,5 på 120 kvm/Mälarhöjden”

Min mamma blev irriterad, lika irriterad som när värmepumpföretaget ringer och vill prata med Ingvar, mannen i huset, om deras gemensamma värmepump. På nästa sida stod, i ett handskriftsliknande typsnitt

”Hej Ingvar!

Om du flyttar 390 meter kan du bo i den här bostaden”

Foldern avslutades med ett välkomnande på visning och erbjudande om värdering av den egna bostaden. En bostad min mamma och pappa äger tillsammans. Mäklarföretaget vill alltså att mina föräldrar ska separera, att min pappa ska sno åt sig alla tillgångar de har och köpa ett unikt boende med slående utsikt över Mälaren, sjötomt, stor terrass mot vattnet och stilren interiör för 6 250 000 kronor.

Men vänta, det var kanske inte någon kritik mot förmodad och självuppfyllande heterosexuell tvåsamhetsnorm? Det kanske snarare var ett marknadsföringsknep inför den lika förmodade och stundande ålders- och relationskris hos min pappa. Då har jag bara en fråga, ingår det en snyggt sliten dyr bil och en yngre älskarinna i kvadratpriset?

Susanna

Det här med "sköna killar".

Redan back in the days när Filip och Fredrik var hela Sveriges sköna killar ryste jag av obehag. Visst hände det att de var roliga. De åkte runt och träffade random freaks på olika ställen i världen och drev lite med dem (dock undrar jag om det GÅR att göra det utan att vara rolig? Det är ju ett guldläge). De pratade i munnen på varandra och använde sig av i princip exakt likadana fraseringar. Många tyckte att de var ”hur sköna som helst”.

Nu verkar de ju vara lite på dekis. Äntligen. Sofia Benholm på SVTs kulturnyheter beskriver mycket träffande hur även jag känner för fenomenet:

”Män som främst hajpar män är ett vanligt fenomen bland kritiker och tyckare. Män som skrattar så snoret rinner åt gubbiga skämt men som plockar upp skämskudden så fort en kvinna är excentrisk eller sticker ut. Ett höhö-fenomen som känns rejält sunkigt.”

Det intressanta med sköna killar är dock att de, i princip oavsett vad de gör, kan ursäkta sig med att de är just sköna killar. En förlängning av det ironiska nittotalet, liksom. Hala som ålar, och om jag tycker att de är störiga är det helt enkelt för att jag inte är lika skön som de är. Ungefär. Hela den grabbmentaliteten stämmer på pricken in i R W Connells beskrivning av den hegemoniska maskulinitetens ”medlöpare”. De tar aldrig ställning, de har ingen åsikt, de går inte att ta på allvar och kan därför göra vad som helst. De är inget hot mot maskuliniteten, även om de stundtals (?) driver även med den. Men de gör inget performativt motstånd, de fortsätter att reproducera könsrollerna trots av att de ger sken av att inte lägga sig i.

Fast nu har jag som sagt inte sett till dem på ett tag.

Så när jag äntligen fick två mindre sköna killar att störa mig på dök det upp två andra. Lite tjockare, lite mer förtjusta i kiss och bajs, men i stort sett två kopior av Filip och Fredrik. Nämligen Erik och Mackan, vilket jag antar att ni redan har gissat. Om jag störde mig på Filip och Fredrik, så är det ändå inte i närheten av hur mycket jag stör mig på Erik och Mackan. De är till och med lite skönare än Filip och Fredrik, eftersom de glatt slickar på toalettsitsar eller luktar på varandras fisar.

Och sen var det ju det här med deras lista över 99 saker de ska göra innan de dör. I sig är det väl ingen idiotisk idé. Inte mer idiotisk än andra teveprogram som lägger en hel jävla massa pengar på att låta västerlänningar leka kolonialherrar och åka jorden runt till svenska folkets höga nöje. Samtidigt som de slasfsar och geggar på så mycket de kan för sensationsvärdets skull. Som sagt, en helt normal programidé för att vara producerad av en reklambaserad tv-kanal.

Men inte nog med det. Deras lista över saker de ska göra, kunde den vara mer stereotypt manlig? Hittills har det bara gått fem avsnitt och de har redan bockat av aktiviteter som att skjuta kanon, pissa i Mississippi och göra en ny sport. För att inte tala om att en av punkterna på listan var ”att tränga sig före i kön på Dreamhack”. Hur kan det ens få tittare? (Antar att det är samma tittare som de som ser på robotwars och dylikt).

Man kan ju undra vilken matris de utgick från då de försöka hitta på 99 saker att göra. Man kan ju undra om det hade något med manlighet att göra. Eller nej så klart, de utgick ju ifrån vad normen är intresserade av för aktiviteter. Och vi vet ju vilka som tillhör normen. Det är alla de där männen som sitter hemma och ängslas över att de aldrig kommer att få uppleva sina drömmars mål, aldrig få skjuta kanon, vinna en hamburgarätartävling, knulla prinsessan Madeleine eller använda riktiga vapen, bli arresterad av amerikansk polis och så vidare. För jag antar att dessa saker kommer att dyka upp i senare avsnitt? För jag antar att det är vad de förväntade tittarna förväntas vilja se/göra?

Mina förväntningar om aktiviteter i kommande avsnitt är:

1. Skjuta ett stort djur.

2. Misshandla sin fru.

3. Hamna i slagsmål på random idrottsarena

4. Äta en gigantisk tallrik med kött.

5. Tävla i rodeo där djuret de rider på plågas och stressas riktigt ordentligt.

6. Köra något rejält och maskulint fordon på någon extrem plats, typ monstertruck genom Sahara eller pansarvagn på Nordpolen.

7. Köpa sex av en prostituerad.

8. Göra pappa stolt, eventuellt genom punkt 1-7.

Medan jag ivrigt väntar på nästa avsnitt ska jag fira detta med att knyta en riktigt stadig ögla av det där repet jag precis knutit fast hårt i en takbjälke ovanför en stol som är riktigt lätt att kliva av.

En till historia där heteronormen sätts på plats!

Jag blev inspirerad av tidigare inlägg så här kommer en till "rolig" vardagshändelse. Det är alltid härligt att sätta heteronormen på plats!

Bakgrund: Karolinska sjukhuset ringer då jag anmält mig som frivillig till att sälja min kropp till någon oumbärlig forskning (Förklaring, fattig egen företagare som behövde pengar till mat och dryck får ibland ta sådana drastiska och ångestfyllda beslut). Projektet som jag skulle deltaga i gick ut på att jag skulle lämna prover från livmodershalsen, alltså skulle mitt underliv diskuteras.

Telefonsamtal från sköterska på Karolinska (komprimerat):

Sköterska: Hej, Vad kul att du har möjlighet att hjälpa till. Jag har några frågor som jag hoppas att du kan svara snabbt och enkelt på.
Jag: Absolut!

Sköterska: Har du ett stadigt förhållande eller lever du ett singelliv? (redan här förstod jag vad telefonsamtalet skulle resultera i, läs heterosexuellt stadigt förhållande=bra, singelliv=dåligt, jag ger henne dock lite lugn när jag svarar:)
Jag: Jo jag har en partner sedan ett par år tillbaka.

Sköterska: Har du haft sex under den senaste veckan?
Jag: hmm jag tror det, vad menar du med det? penetrerande eller vad räknas?
Sköterska svarar med osäkerhet på rösten: Alltså vanligt penetrerande sex. (läs heterosexuellt penetrerande sex)
Jag: Med fingrar?
Sköterska: Nej
Jag: Njae, då har jag nog inte haft det.
Sköterska: Jaha ok? I alla fall måste du undvika att ha sex inför undersökningen nästa vecka.
Jag: Inga problem, jag har mest penetrerande sex med fingrar.
Sköterska: hmm..?

Sköterska: Hur skyddar du dig själv när du har sex?
Jag: Jag använder inget skydd.
Efter en stunds fundering utbrister sköterskan förvånat: Men hur skyddar du dig då!??!

Jag: hmm..jag har sex med brudar, alltså men någon av samma kön. Sist jag kollade så behövde vi inget skydd..
Sköterska med en urskuldande och skamsen röst:..nehe jaha..nej det är ju sant, föråt jag tänkte inte på det.

Peinlich! Tror dock att jag lyckades få denna sköterska att akta sig för att ha förutfattade meningar om människor i fortsättningen =o).

"Olle"